Vi är flera "inflyttade" svenskar i Bergen som med stor glädje, tillförsikt og ökat hopp har läst Christian Hambros leder i nr. 2/98 av Forskning; "Hvordan skal universitetene bidra?". Jag citerar: "...Det jeg nå savner, er en frisk debatt om hva universitetene skal bidra med for å sikre at vi får mer ut av hver forskningskrone... Jobbsikkerheten er nær 100 % og nokså uavhengig av prestasjonene. Pengene følger studentstrømmen, og er i liten grad resultatet av forskningspolitiske overveielser. Lønnsnivået er beskjedent og egalitært." slut citat.

Jag har varit i Norge sedan juni 1997 og är givetvis mycket bedrövad, även om jag har hämtat mig efter den värsta chocken. Hambros artikel, fr.a. de sista två styckena, beskriver i mina ögonen oerhört adekvat situationen som jag upplever den på Gades Institutt, avdelingen for Patologi. Med beaktande av ett par lysande undantag står det mesta still – och verkar gjort det i 5–10 år. Vad än värre är så sker förändringar så långsamt og med en takt som medför en uppenbar risk att vi kommer allt längre efter frontlinjerna i medicinsk forskning. Takk for en briljant artikel. Tiden er verkligen moden for endringer.